Fröken Fru

Den här veckan har jag haft stora problem. Språkproblem. Jag håller på att tappa svenskan helt. Förut har det mest bara märkts när man pratar, vilket ju känns naturligt och något som jag bara vill bli bättre på.. Men nu börjar det smyga sig på när man skriver och till och med tänker. Jag tänker nästan på norska! Så långt trodde jag aldrig det skulle gå. Så hurra för möjligheten att kunna lära sig nya språk och se upp för många kommande grammatiskt okorrekta inlägg. Hej hopp.

Listor är ju något som jag missbrukar så in i norden. De är lösningen på de flesta problemen. Vissa är bara fåniga, och då är de nästan ännu roligare på något vis. Hittade just den här listan på det stora internetet och fyllde i med passande och ärliga svar. Så snart vet ni mer om mig än vad ni behöver.. Om du orkar läsa alltihopa. Definitivt.

ALLMÄNT
Namn: Anna Matilda Josefin Blomgren, möjligtvis Adolfsson i efternamn då eftersom vi ännu inte fått några papper från skattekontoret med godkännande..
Civilstånd: Gift
Familj: Man, mamma, pappa och två kära småsystrar. Och två tjocka släkter.
Ålder: Tjugoett hela året ut.
Längd: 174 cm.
Skostorlek: 39.
Hårfärg: Blond

KÄNSLOR
Är du kär i någon? Min man då, lyckligtvis och upp över öronen.
Är du lycklig? Väldigt.
Tycker andra att du är attraktiv? Åtminstone en, och han räcker gott och väl. Och huruvida någon är attraktiv eller inte har annars överhuvudtaget ingenting att göra med äkta lycka.. 
Så det så!

FÖRÄLDRAFRITT
Piercingar: Ska nog ta och prova Föräldrafällan-tricket igen och hoppas slipppa en ny infektion.
Tatueringar: Kanske en dag.. Något vist runt handleden.
Alkohol/rökning: Nej.
Droger: Definitivt och alltid nej.

FAVORIT
Mat: Mammas.
Pålägg: Tonfisk på mjukislimpa.
Dryck: Te.
Syssla: Umgås över en fika eller två.
Sport: Basket eller volleyboll att spela, fotboll att titta på.
Kläder: Fleece-morgonrock, pappas gamla brandkårs-t-shirtar och mjukisbyxor från Stadiums barnavdelning. Det är en tjusig kombination.
Film: Almost Famous.
Serie: The Office eller My name is Earl, lagom djupt.
Bil: Gumpe, eller Volvo 240, Rickard sa häromdagen att nu kommer han ju faktiskt inte undan längre, han bor ju till och med på landet, så nu är han ju en riktig bonn-/240-raggare. Eller rånare som de säger i Norge. Annars är det väl en Audi som toppar.

ANTAL GÅNGER DU HAR (det här var nog min favorit att svara på)
Svurit: En gång högt vad jag kan minnas, efter ett väldigt misslyckat matteprov i tvåan på gymnasiet.
Ljugit för någon: För många, dumt.
Varit i slagsmål: Ett antal med Becca och några under åren då jag fortfarande var större och starkare än pojkarna. Gangsteråren.
Blivit arresterad: Så här långt ingen gång, men man vet ju aldrig när man är ute och missionerar i den stora farliga världen..
Gånger ditt namn varit med i tidningen: Mellan 10-15 kanske. Inte så noga.
Ärr du har på kroppen: Minst fem, de fem har i alla fall orsakats av en halkning där huvudet slog i badkaret, en alldeles för varm plåt på hemkunskapen, ett brännande grimskaft på en nervös häst, en tur genom ett taggtrådsstängsel med en annan häst och en longboardsvurpa med mycket blodigt avslut. 
Gånger du legat på sjukhus: Över natten en vad jag kan komma ihåg, när jag trampat på en sten som fastnade kvar och blev till en infektion i foten. Jag vägrade dessutom åka in till sjukhuset en minut för tidigt för jag skulle ju på ridlektion och det var ju betydligt mycket viktigare än den där eländiga foten.

SENASTE
Boken du läste: Jesus wants to save Christians - Rob Bell.
Personen du fick brev av: Vykort ifrån Nina.
Personen du fick sms av: Mamma.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Lördagen den 4:e Juli, dagen innan vi reste tillbaka till Norge. I bersån hemma i Grytgöl.
Filmen du hyrde: Body of lies
Filmen du köpte: Den engelske patienten
Filmen du såg: Harry Potter och halvblodsprinsen
Låten du lyssnade på: Kings of Leon - Use somebody.
Låten du laddade ner: Sådant har jag slutat med efter några prat med min förståndige karl.
Personen du ringde: Rickard.
Personen som ringde dig: Pappa.
Tv-program du tittade på: Det var ju i Sverige, för här har vi ju ingen TV. Så det var säkert Two and a half men eller något annat högklassigt.
Personen du tänkte på: Man blir ju lite ställd av frågan. Men Ida eller Maggi var det nog.

FÖRVIRRAD FRÅGESTUND
Hur tidigt stiger du upp? Vid åtta-tiden till vardags.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Inte kärlek, förälskelse möjligtvis. Kärlek tar ju lite längre tid om jag fattat det hela rätt.
Vad är du allergisk mot? Ingenting, lyckligtvis.
Var har du ont? I ryggen. Efter all icke-existerande träning.
Använder du hårspray? Som på det ljuva 80-talet, kom igen kom igen.
Kan du stå på händer? Nej.
Vad ser du fram emot? Familjebesök, ny lägenhet och den kommande DTS:en.
Vad sparar du till? En symaskin.
Kan du sjunga? Fråga inte mig, för jag tycker ju faktiskt det. Ensam.
Vilket schampo använder du? Något ukrainskt, annars Head & Shoulders eller Fructis.
Vad är du rädd för? Prestationsångest, likgiltighet.

Gott och blandat så att säga. Nästa gång ska jag nog välja frågorna/påståendena själv.
Även om lite hjälp aldrig skadar. Man lär sig ju lite mer om sig själv med ibland.

Nu är så gott som alla därhemma i Sverige på väg till Öland. Njut! Vi har jobbat nästan åtta timmar i köket idag och jag är jättetrött. Inte van vid sådant kroppsarbete.. Middag till 280 ungdomar är inte illa. Nu är Mission Adventures här på riktigt. Och vädret är finare än någonsin! Och Dina är här igen. Familjen minus Becca kommer hit nästa vecka med våra möbler och mycket kärlek. Två irländare har sökt till DTS:sen så snart är vi över tjugo stycken och dubbelt så många som sist. Och jag behöver en koffeinkick så det heter duga! Det var väl kort och gott vad som händer just nu.

Även om jag trott på Gud ända sedan jag var liten så dyker frågan titt som tätt upp i mitt huvud; vem är Gud? Och har jag verkligen rätt bild av Gud? Jag tycker det är väldigt fashinerande att höra andras svar på den här frågan.. Har läst lite i Olle Carlssons bok Kristendom för ateister de senaste dagarna och fastnade där för en berättelse som just handlade om människors olika syn på Gud. Jag citerar lite fritt;

Naskapifolket tillhör Amerikas urbefolkning och lever på halvön Labrador på Kanadas östkust. De har fram till våra dagar levt isolerat i små familjestammar och har därför inte utvecklat några kollektiva religiösa ritualer. De menar att Gud är en inre, ständigt närvarande följeslagare som de kallar för "min vän" eller för "den stora mannen". Det som driver den inre vännen eller store mannen på flykt är lögn och oärligthet och att man kan närma sig och frammana sin inre följeslagare på följande sätt:

• Genom att tala sanning och vara ärlig mot sig själv och andra.
• Genom att öppna sig för andra människor och visa dem kärlek och generositet.
• Genom att närma sig naturen och djuren.
• Genom att lyssna till sina drömmar. Tar man vara på de lärdomar och budskap man får - genom drömmarna, skänker den inre vännen eller följeslagaren nya och viktigare drömmar.
  

För simpelt eller icke teologiskt korrekt? Jag önskar att min tro var så mycket mer avskalad och enkel än vad den är idag, tyvärr finns det nog en tendens att jag gör saker krångligare än vad de egentligen är, speciellt med Gud. Gud är stor och god och otroligt komplex och ogreppbar, samtidigt tror jag att han är fantastiskt och underbart enkel. Vad gäller teologi så finns det nog ingen männsika i världen som har alla rätt, för då vore han ju helt enkelt inte mänsklig längre. Jag har i alla fall långtifrån alla svar, och så tror jag att det ska vara. Och jag tycker i alla fall att Naskapi-folket har en ganska vacker bild av vem Gud är; min vän. För det, det är jag säker på att han är.

De senaste dagarna har jag blivit skrämmande medveten om hur oeffektiv och dålig jag blivit på att spendera min tid på ett bra sätt. Alltför många timmar har förlorats framför datorn, alltför många! Ibland kommer jag på mig själv när jag sitter och funderar på alla de saker som jag skulle vilja göra eller hinna med. Då suckar jag oftast bara lite lätt och tänker "jag ska bara", och så kikar jag lite till på en ny blogg nånstans eller bara slö-tittar på Facebook. Big time, waste of time. Det är ju ingen annan än jag själv som kan bestämma vad min tid ska gå till och motivationen, tja, den går väl upp och ned. Men inte vill jag se tillbaka på min dag och tänka, 'nej Matilda, det här kunde du faktiskt skött bättre..' Det är inte en tanke man vill gå till sängs med. Så, jag vet inte riktigt vart jag ska börja, listor tycker jag ju om. Så kanske borde jag göra en sådan, något i stil med Idag-tänker-jag; vara utomhus och njuta av vädret, läsa en bok, ringa hem, reflektera, ha en andakt, laga lunch till mycket folk, lämna in en cykel på lagning, strosa runt Hamar med Rickard, gå på second hand, städa. träffa folk i Café Alv, dricka kaffe och prata mer med Gud. Ja det är inte lätt det här med tid. Men det är ju något av det dyrbaraste vi har här och då vill man ju spendera den väl. Med och för andra.

GRIMERUD. Nu har vi spenderat närmare en vecka här igen på Grimerud. Man vänjer sig så otroligt fort. Jag undrar om det är för att vi rest så mycket de senaste två åren. Att hemma är där man är med dem man är med oavsett vart man befinner sig. Något sådant. Det känns redan som om det var länge sedan vi var i Sverige, på gott och ont kan tänkas. Vi trivs bra i alla fall, jobbar på med DTS:en, förbereder, skriver nyhetsbrev och umgås. I gifta gänget. Det finns ett sådant här med. Det är väldigt tomt på gården för de flesta är fortfarande på semester. Men på måndag drar Mission Adventures igång med sitt sommarläger. Då blir det cirka tvåhundra extra människor och mycket liv och rörelse. Förhoppningsvis sol med! Vi längtar efter att få sommaren tillbaka. Nu ska jag läsa lite, Rickard har disken tillsammans med Vitrysslands-teamet som är här på outreach. Han är duktig han min man. Sen ska vi umgås, och kanske bowla!