Fröken Fru

Häromdagen läste jag klart Heidi & Rolland Baker's bok Always enough och fick en väldig längtan efter att åka tillbaka till Afrika! Boken handlar om "missionärsparet" Baker's arbete i Mozambique - ett utav världens fattigaste länder - med att ta hand om gatubarn och plantera församlingar. Afrika är väldigt speciellt, och har man en gång varit där så har det satt spår i hjärtat.. När jag var i Sydafrika på min outreach under min DTS träffade jag en liten flicka som hette Susan; hon var fyra år, kavat som få och med världens lurigaste leende. Hon fick leka med min kamera och förstod direkt hur den fungerade, hon tog i så att kroppen skakade varje gång hon skulle trycka av för att ta ett nytt foto. Vi kom till hennes by varje vecka för att laga mat till barnen där, vanligtvis åkte föräldrarna in till staden för att arbeta och lämnade barnen själva, till att ta hand om varandra. Många av dem gick utan mat hela dagen.. Varje gång vi kom så kom Susan och satt i mitt knä, och jag fick hålla om henne och leka med henne. Det var höjdpunkten på hela veckan! Sista gången jag såg henne var hon sjuk och väldigt trött, hon satt länge i mitt knä, höll sina armar om min hals och pratade med mig. Jag förstod ju inte, men några utav de äldre flickorna som kunde lite engelska berättade att Susan frågade om jag kunde ta med henne hem till mig, om hon kunde få komma och bo hos mig.. Då grät jag länge medan Susan var i mina armar, för jag kunde ju inte. Ända sedan dess har jag lovat mig själv att jag en dag ska åka tillbaka. Jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på henne, ibland skrattar jag, för hon var så fantastisk. Man känner sig väldigt maktlös, men jag kan i alla fall be för henne, och be att jag en dag ska få träffa henne igen..

Jag och Amber är helt omringade av barnen i byn, vi sitter och sjunger och leker medan de andra i teamet förbereder maten.

Susan och jag hemma hos underbara Ursula som ordnade maten för barnen, och har gjort det i flera års tid! Trots att hennes familj inte var speciellt rik så köpte de varje vacka in mat och lagade åt cirka fyrtio barn. Hon är en sådan otrolig inspiration!

Nog var det ett händelserikt år minsann, tre kontinenter, två förlovningar och ett rejält äventyr..

För första gången i livet så tog jag och Rickard steget bort från trygga ”hemma” och familjerna och åkte till Australien. Det blev en DTS/Lärjungaträningsskola med UMU (Ungdom med Uppgift) i Newcastle, en slags bibelskola med fokus på verksamhet med yngre tonåringar. En månad fylld av nya intryck där vi fick se allt från härliga Sydney till Australiens storslagna natur.


FEBRUARI
Kom tätt efter januari och vi fortsatte att överraskas av det vackra landet där under..
Långa vita stränder, många nya vänner, trånga rum och många nya tankar om vad livet egentligen handlar om.


MARS
I mars firades min tjugonde födelsedag med svensk choklad, varierade presenter och lite hemlängtan. Det blev steget ut ur tonåren men mycket mer vuxen kände jag mig nog inte, hur gammal jag än blir tänker jag nog fortsätta att vara pappa och mammas lilla storflicka.


APRIL
Jag och Rickard åkte till varsitt hörn av världen när det var dags för DTS Outreach; en två månader lång missionsresa, jag till Sydafrika och Rickard blev kvar i Australien. Jag fick fortsätta att överraskas över hur fantastisk världen är och var lycklig nog att få tillbringa tid med underbara sydafrikanska barn i byarna runt Worcester.


MAJ
Rickard åkte vidare till Indonesien och jag förflyttade mig till Sydafrikas sydostkust och Jeffrey’s Bay. Nya underbara barn och människor att lära känna och safaris med stora vilda djur att se. Ensam är inte speciellt stark, jag längtade mycket efter Rickard och räknade ner till återresan till Australien.


JUNI
Australien! Vi fick tillbringa en vecka med hela klassen igen innan det var dags för avslutning, avsked och nya äventyr. Jag fick tillsammans med Rickard, Robbo och Zac flyga upp längs Australiens östkust till vackra Townsville och Magnetic Island. Helt underbar vecka med Stora Barriärrevet, Juliette’s Café, Alligator Creek och varmt härligt väder. Strålande avslutning på våran resa.


JULI
Juli var första månaden hemma i Sverige för oss på sex månader och tillbringades mest med familj och vänner. Jobbade som parkförvaltare och hann med en mini-semester till Halmstad och en camping-weekend på Öland. Sverige är så vackert på sommaren.


AUGUSTI
Väskorna packades igen och jag och Rickard flyttade till Norge för att arbeta som heltidsvolontärer inom UMU (Ungdom med Uppgift). Så våra nya hem ligger numer på en vacker gammal gård omgivet av fält, sjöar och långa inbjudande grusvägar – ungefär som i kära gamla Grytgöl.


SEPTEMBER
Vi tog en tur till Oslo, Rickard fyllde 20. Tio nyfikna elever anlände till gården och vi fick åka på vildmarkstur tillsammans och börja lära känna varandra. Underligt att de förmodligen hade samma känslor och förväntningar som vi hade när vi anlände till Australien åtta månader tidigare..


OKTOBER
I oktober höll klassen i ett konfirmationsläger och fortsatte att utmanas under våra lektioner. Det är en speciell process när man får vara en del av att se människor utvecklas och lära sig nya saker om sig själva och hur de ska värdera varandra.


NOVEMBER
I november fick vi äntligen se Norges västkust när vi åkte på roadtrip till Molde och Ålesund. Resan inleddes på min och Rickards tre-års-dag som tillsammans och på vägen tillbaka kunde jag titta på mitt finger och se en liten blänkande förlovningsring sitta där. Tänk vad vuxen man kände sig helt plötsligt..


DECEMBER
Jullov! Det blev en tripp hem till Sverige och snö på julafton för första gången på många år. Jag älskar jul och min familj som bara den! Dessutom förlovade sig två av våra bästa vänner så 2009 blir minsann ett riktigt bröllopsår!