Fröken Fru

Man blir ju smått frustrerad på sig själv när man första gången på två månader har en riktig sovmorgon och vaknar klockan halv åtta. Det händer ju bara inte. Så jag sitter och rullar tummarna framför datorn för jag vill ju inte störa Rickard och Matttias i deras skönhetssömn. Så jag filosoferar. Det känns väldigt annorlunda att vara i sin egen lägenhet igen, med alla sina saker och alla bekvämligheter som man just börjat vänja sig av med. Att komma bort gör ju att man upptäcker mer av vad man var tacksam för innan man åkte. Lite så känner jag, jag tittar på allt och tänker att jag har det mer än bara bra. Och så tänker jag lite att jag nog borde bli lite bättre på att vara tacksam. Det får bli morgonens kopp te.