Fröken Fru

Kom hit vettja! Eller skicka någon annan.. Vi väntar.

Ikväll har jag fnissat så jag vet inte vad. Kanske är det bacillerna i kroppen. Vi har gjort ansiktsgubbar, hak-hajar och fnissat åt minnen. Eller jag har fnissat och Rickard skrattat. Han är ju en karl. Fnitter är bra medicin har jag hört, eller hittat på. I vilket fall tänker jag må bra imorgon. Bara det är ju värt att dra på smilbanden för. Att le lär ju dessutom vara det billigaste sättet att försköna sitt utseende på. Dessutom är de finurliga, som Mona Lisas.

Nu för tiden är det tätt mellan bröllopen. Idag skedde det på norskt vis när Natalie fick sin Sigmund. Herr och fru Brocks. Natalie var en utav DTS-tjejerna i höstas och idag fick vi äran att vara med på deras stora dag! De var underbart fina och det var jättekul att se bröllop i ett annat land, även om Norge kanske inte är så olikt från Sverige.. En skillnad är i alla fall att brudparet sitter ner under vigseln - först på varsin sida, och efter själva vigselakten sitter de tillsammans. Inga skakiga ben där inte. Man har även förlovare, en slags motsvarighet till best man och tärna. Dessa sitter brevid bruden/brudgummen på varsinn stol innan vigselakten, som stöd gissar jag. De är dessutom förpliktade att hålla tal under middagen. Sen är ävenfesten lite annorlunda. Man börjar med middag för de närmaste släktingarna och vännerna, och sedan framåt kvällen öppnas det upp för flera till kaffet och tårtan. Några väljer att ha öppet hus och några skickar ut speciella inbjudningar bara till kaffet. Det var lite kuriosa, några detaljer och en grov generalisering av norrmännen efter mina enorma erfarenheter, så bli inte besvikna om ni kommer på ett norskt bröllop och det ser annorlunda ut!

Rickard och jag tog del i serveringsteamet så vi fick faktiskt med oss hela bröllopet, eftersom vi även blev bjudna till kaffet! Eller ja, hela kan jag väl inte säga. Festligheterna håller fortfarande på här nere, men eftersom jag fortsatt inte är helt frisk har jag dragit mig tillbaka. Fantastiskt har det i alla fall varit och man blir bara mer och mer entusiastisk över att det snart är våran tur. Något som vi stadigt påpekar för varandra!

Idag har Rickard och jag varit på promenad och hittat en gammal övergiven vattenkanna som jag minsann tänker behålla. Vem slänger en helt fungerande och fin plåtkanna till att rosta bort? Efter äventyret på skrot-/skatthögen begav vi oss på husesyn på vårat blivande hus, tror vi. Fint var det, vi förvånas varje gång över att verandan nog är större än själva lägenheten. Men tur är väl kanske det, för lägenheten är minsann inte stor.. Imorgon får vi veta om den blir vår eller inte! Sen hoppas vi också på att få en större lägenhet vartefter och det är en perfekt en som blir ledig i september, den har vi också sökt. Men vi hoppas på att få bo i den lilla fram tills dess. Det är våran önskan. Så om någon är sugen på att hålla tummarna med oss eller be en liten bön, varsågod yourselves!

PS. Där vi hoppas få bo är ju då det lilla tillbygget till vänster, inget annat..

Förkylningen har smugit sig på och har mig nu i ett stadigt grepp.. Väldigt illa! Man önskar att man hade någon sorts propp som man kunde köra upp i eländet. Man vill ju inte hålla sig inomhus heller nu när det är så vackert ute. Det blomstrar precis överallt och gräset är nyklippt. Vilken betyder att det luktar fantastiskt! Och ännu mer fantastiskt ska det bli när näsan kommer på topp igen. Just nu gnäller den mest och vill inte vara tyst.. Jag behöver nog pappas medicin - en rejäl dos choklad och en påse bilar. Och så lite te och TV-sporten. Och sällskap, det är nog det viktigaste..

Idag tog Rickard en svävartur högt upp i det blå. Det håller nämligen på att byggas och målas om här på går'n. Då tycker förstås pojkarna/männen att tillvaron blir lite bättre om man får leka med en skylift samtidigt. Det gör mödan väl värd. Jag var nöjd med att stå på backen och intalade mig själv att det var lite tuffare att ha fått åka upp i en brandbil.. Men det är ju bara jag det, då har jag ju heller inget att jämföra med i och för sig. Annars är det en spännande tid för oss, mycket prat om framtiden. Sen är det ju faktiskt bara en månad tills vi gifter oss! Och i veckan får vi förhoppningsvis veta vart vi ska bo också.. Ju mer på gång desto bättre - det verkar nästan som mitt och Rickards livsmotto just nu.. Det ska bli skönt med lite sommarlov!

Nu är vi tillbaka på Grimerud. Lagom till årets stora (dubbla) folkfest! Norska nationaldagen firas med pompa och ståt. Vi hade bufféfrukost tillsammans med hela basen och åkte därefter in till Hamar för att se på skolparaden. Förutom denna glädje så vann ju även Norge och Alexander Rybak Eurovision Song Contest igår, så även det gav ju anledning till att fira. Fairytale har spelats flitigt hela dagen.. På eftermiddagen var det dags för grillfest och det var stekar, hamburgare och korv om vartannat!

Hela stortorget i Hamar var fullt på både längden och bredden. Alla ville få en glimt av paraden, köpa glass eller korv och stå i hutlöst lång kö för att få en del av festiviteterna.

Paraden. Så här fint klädda var i stort sett alla norska jenter. Dräkterna kallas för Buna och bärs av gammal som ung, och liknar väl egentligen ganska mycket våra svenska folkdräkter. Hur tjusiga som helst var de. Jag blev lite sugen på att införskaffa mig en egen och frågade lite blåögt vad det skulle kosta. 30 000 norska rikstaler var svaret och jag la min idé vänligt men bestämt tillbaka på hyllan.. Fina är de i alla fall.

Mest entusiastiska var väl nästan vi utlänningar. Här är Finland, Danmark, Kina och Sverige representerat. Nästa år far vi nog till Oslo och då blir det ännu mer ståhej..

Igår fick vi se Paris innerstad, klura ut tunnelbanesystemen, se Eiffeltornet och Triumfbågen, dricka kaffe på Starbucks och ha en allmänt bra upplevelse - under den mestadels vackert molniga himlen. Vi fick inte se Mona Lisa's leende men var inte så ledsna för det. Det ger oss ju bara ännu en bra anledning att åka tillbaka någon gång i framtiden..

Turist, ja visst! Med lutande Eiffeltornet av Paris i bakgrunden..

La Tour Eiffel (1889) - 324 meter hög, 10100 ton tung.

Arc-deTriomphe (1836) - 51 meter hög, 45 meter bred.

Jag är fortfarande lite kär i Frankrike.

Torsdag och fredag spenderade vi i Belleville, Paris. En stadsdel där det bor människor från världens ALLA hörn. Vi bodde även här på en YWAM-bas. Dock inte lika luxuriös som den tidigare, man blir kusligt fort van vid att vara bortskämd, tyvärr.. Väldigt bra var det i vilket fall och vi fördrev dagarna med att gå på marknad, gallerivandringar, upptäcksfärder och mer och mer baguette-ätande..

Heather & Andreas hos en utav kontnärerna. Varje år vid den här tiden i Belleville anordnas en konstutställning där alla konstnärer öppnar upp dörrarna till sina hem och man får komma in och se deras verk. Ett härligt sätt att få se mer av det "verkliga" livet i staden. Vi knallade in i hus där det lagades mat, katterna sprang omkring och familjerna var samlade. Sedan var det förstås även mer vanliga gallerier som var öppna för allmänheten med.

Några av kreationerna hos en vietnamesisk konstnär som bodde på en fantastiskt vacker bakgata. Dem fanns det annars gott om runt om i Belleville.

Rickard med kameran i högsta högg och i det här läget full av energi och entusiasm..

Konst på annat vis, gatukonsten var oftast mer imponerande än den vi såg inne på gallerierna. Här finns Ungdomens hjärta.

Sist men inte minst, brödet! Magen var väl inte sig själv under hela turen men det var det värt. Så mycket gott bröd och ostar har jag aldrig tidigare skådat. Förutom mammas förstås.

Idag ägnade vi förmiddagen åt lite fransk kultur, historia samt att spela volleyboll i trädgården. Här är Sverige, Frankrike, Norge, Indien och Australien representerat. Soligt var det med.

På eftermiddagen åkte vi in till Chateau Thierry för att strosa lite och vänta på våran kollega Kristin och hennes son Emanuel som flög från Norge i morse. Regnet öste ner, men vi nynnade lite på Mary Poppins och då kändes det lite muntrare.
Vi satte oss på ett café och drack kaffe och varm choklad. Varmt i magen och när vi vågade oss ut på gatan igen sken solen..

..så vi tog oss en tur upp på berget och njöt av utsikten, främst av staden men parkeringsplatsen låg ju rätt bra till med!
Efter det åkte vi till basen och smaskade i oss en annan tillfredsställande måltid!

Igår anlände vi, safe and sound, till fantastiska Frankrike! Har bara goda ord att säga så här långt. Vi blev hämtade på flygplatsen i Paris av ett par glada YWAM:are, Jeunesse en Mission på franska. Vi blev sedan eskorterade ut på landsbygden till Le Gault Soigny där YWAM har en utav sina franska baser. Här kommer några bilder från vår första dag här i France.

Grönt och fint är det precis överallt! Vi sprang barafota i gräset och solade i trädgården. Tog bilder på blommor och gamla franska gator och byggnader och njöt av allt det underbara.

Detta är en utav basens byggnader, ett gammalt barnhem som numer innehåller lektionssal, lägenheter, matsal, kontor och annat som kan vara bra att ha. Alla hus håller på och rustas upp så och jag skulle mer än gärna komma tillbaka en dag, dels på grund av de vackra omgivningarna men också av.. Ja, det får ni se längre ner.

Le Gault's katedral, bygnaderna är i samma vackra stil i hela den lilla byn.

Maten! Inte att förglömma! YWAM:s bästa kock är stationerad här och maten i sig gör att det är värt varenda krona att komma hit. Ojoj, fransk mat är något utöver det vanliga, dessutom äter man nog i snitt två hela baguetter om dagen. Och det gör ju det hela ännu bättre.
Jag är lite kär i Frankrike!

Idag inleddes "Rock Festival" här på gården. Stora anslag på varenda dörr. Det var dags att rensa åkrarna på sten! Hårt arbete är bra för själen har jag hört, nu är jag mest stel. Men att kasta sten är nog inte så dumt ändå, att arbeta tillsammans är ett väldigt bra sätt att lära känna varandra på. Det är skönt att bo på landet och att få leva!

Idag har vi firat att vår kära "chef", herr Karstad fyllt 28 år. Och ska det vara kalas så ska det ju vara rejält. Minst sju sorters bakverk var det nog i alla fall. Norrmännen har även en fantastisk födelsedagssång med många rörelser och snurrar som flitigt framförs när tillfälle bjuds. För övrigt bjöd dagen på ett kyrkobesök i Hamar Frikyrka och Rickards första longboardtur. Alla nöjda och glada! Jag fick även öva på mina husmorskvaliteter och baka lite. Vet inte om kladdkaka kan räknas under den kategorin men jag var tillfreds och de blev både goda och fina att titta på, i alla fall en utav de två.. Och så fanns det jordgubbar!

HAMAR. Ikväll var vi på kollektivet. I Hamar. En satsning där man försöker samla ungdomar från de olika kyrkorna för att komma samman och lära känna varandra. Fokus på Jesus och gemenskap; så mycket bättre ingredienser än det kan man väl inte ha. Det var första gången vi var där men förmodligen inte den sista.. Det är så härligt med unga människor med stora visioner, man blir så lycklig på något förunderligt sätt! Väl bemött - nu är jag trött.

-Maria Birde/Konrad Milton

GRIMERUD. Det är mycket som ska tänkas på när man ska gifta sig, just nu är det pappersarbete och musik som står på prioritetslistan. Extra klurigt blir det ju när papprena ska fyllas i på norska.. Men slår vi våra kloka huvuden ihop ska det nog gå bra. Musik är nästan ännu svårare för där är valmöjligheten närmare oändlig. Så är det någon som har tips på någon kärleksfull och vacker sång som påminner om mig och Rickard så hör gärna av er. Annars har vi i alla fall två guldkorn såhär långt, så det är ju en bra bit på väg till ett lyckat bröllop! Nästa vecka ska papprena om Erklaring fra brudefolkene før prøving av ekteskapsvilkårene in, och hittas inga spöken i garderoben så är vi sedan fria att gifta oss hur mycket vi vill. Och det är ju planen!

I alldeles för många år har jag lidit av manisk telefonskräck. Man kan säga att jag utvecklat en slags egoistisk fobi. Jag vill helt enkelt inte, men när det passar så passar det. Mina vänner har fått stå ut med det mesta och värst blir det väl naturligt för Rickard.. Snälla, kan inte du? Bara den här gången, jag lovar! Och man ska ju hålla det man lovar. Men inte har jag lust att ringa nånstans till någon okänd farlig människa när det väl är dags igen. Jag försökte hitta en tjusig term för mitt syndrom men fick helt enkelt minst sagt besviket veta att det bara kallas telefonfobi. Inte det minsta glamoröst! Anledningen till att jag vräker ur mig allt detta är att vi nu under kvällen haft i uppdrag att ringa runt och informera om DTS:en. Inga monster vi ringde till precis men toknervöst för det. Inte ett enda samtal ringde jag, det var ju någon som "behövde" maila också.. Och det är jag ju fantastiskt bra på! Doktorn kan komma.

Otroligt men sant, vi ska till Paris nästa vecka! Efter många om och men och tveksamma sneglingar på plånboken bestämde vi oss ändå; Vi borde ju åka, det känns ju faktiskt som att vi borde! Och ville, det gjorde vi ju så klart. Så då var det bestämt, sen så var det bara det där med pengarna då.. Men det brukar ju alltid lösa sig så vi bestämde oss för att lita på Gud och så fick det helt enkelt ordna sig.. Hur gick det till då? Jo, Gud håller ju vad han lovar och säger han åk, ja då åker man. Jag som tyvärr är mer realist än optimist i lägen som detta hade lite svårt att se hur det skulle gå ihop sig. Men idag skiner solen och som en glad överraskning på det meddelades det att basen skulle betala hela DTS-teamets resa till la France! Alltihop! Hur underbart som helst. Gud vet minsann vad man önskar sig! Så idag bubblar hela kroppen av tacksamhet och lycka.

Igår fick Ida sin Simon. Världens vackraste brudpar som bjöd på ett kalas som heter duga. Nu befinner de lyckliga tu sig på andra sidan jordklotet och jag skulle bra gärna ha en tidsmaskin så jag kunde åka en sisådär fyrtiosex dagar framåt i tiden tills det är våran tur! Att gifta sig verkar ju bara väldigt trevligt!
Grattis herr och fru Axelsson och tack för alla fantastiska festligheter!

Inga hemligheter här inte, här kommer en liten bildredovisning från vår Norge rundtur!


Vi tog oss en båttur på Stavanger-fjorden med skolskeppet Gann.


Årets första is! Eller glass som det ju heter på svenska.


Vi var på möteskonferens i Fredrikstad där Rickard & Maggi slog på stort och höll i ett seminarium om att vara kristen i vardagen.


Maggi och jag "koste" oss i Sarpsborg...

 
...och det gjorde jag och Rickard minsann med.


Det blev en tur till Oslo med där Rickard och jag bestämde oss för att öva lite på bröllopspussen. Det här konstverket heter passande nog "Marriage".



Sist men inte minst tog vi en sväng över svenska gränsen och handlade billigt godis så det stod härliga till. Svenska priser är minsann väldigt bra priser.