Telefonskräcken
I alldeles för många år har jag lidit av manisk telefonskräck. Man kan säga att jag utvecklat en slags egoistisk fobi. Jag vill helt enkelt inte, men när det passar så passar det. Mina vänner har fått stå ut med det mesta och värst blir det väl naturligt för Rickard.. Snälla, kan inte du? Bara den här gången, jag lovar! Och man ska ju hålla det man lovar. Men inte har jag lust att ringa nånstans till någon okänd farlig människa när det väl är dags igen. Jag försökte hitta en tjusig term för mitt syndrom men fick helt enkelt minst sagt besviket veta att det bara kallas telefonfobi. Inte det minsta glamoröst! Anledningen till att jag vräker ur mig allt detta är att vi nu under kvällen haft i uppdrag att ringa runt och informera om DTS:en. Inga monster vi ringde till precis men toknervöst för det. Inte ett enda samtal ringde jag, det var ju någon som "behövde" maila också.. Och det är jag ju fantastiskt bra på! Doktorn kan komma.
Kommentarer
Trackback
