Fröken Fru

Nu packar vi. Imorgon ska vi till Oslo, ända tills på lördag. Vi ska ha lektioner och alltihopa där, sova i sovsalar och vara ute på stan. Lite lägerkänsla. Så förmodligen kommer det att vara väldigt liten till ingen aktivitet här ända fram tills på söndag. Men man vet ju aldrig.. Så ha en fin vecka allihopa, ses om en stund!

Tröja och halsband från H&M, bra pris lika med förnöjd kund.

Mata får med familjen börjar bli tradition under deras Norge-visiter.. Traditioner är mysiga, det ger lite trygghet på något sätt. Som Gustav Svensson menar med julafton, varför ska man göra något annorlunda när det gamla fungerade bra? Visst är det sant, så länge den gamla goa' idéen faktiskt fortfarande är bättre än den nya. Jag älskar bra traditioner, speciellt familjetraditioner. Men ännu mycket mer älskar jag min familj, och det är ju tur det!

..och familjen är samlad.

..och Hanna gungar.

..pappa, mamma, Becca och Hanna! Det har jag längtat efter. Väldigt mycket! Storfamiljskos. Mmmmm.

Blåbärspaj i dagarna två. I tisdags blev vi bjudna till herr och fru Karstad och pajparty. Igår var jag på fru-/mammakväll och där var det ännu mer gotti-gotti. Och jag som inte ens brukar vara speciellt förtjust i blåbär.. Men Heather, hon kan det där med blåbärspaj hon.

Idag har vi pratat om Jona och självironi i klassen. Jag kan inte låta bli att tänka på om Jona sitter uppe i himlen och kliar sig i huvudet över att hans historia med alla misstag blev med i världens mest lästa bok, bibeln, och hur tonåringar fnissar åt att han trodde att han kunde gömma sig för Gud. För det är väl ganska naivt, eller?

För om man ska vara ärlig, hur många är det inte som någon gång har försökt gömma sig för Gud. Som till och med försökt så hårt att de inte längre förstår att Gud finns..

Jona kanske var naiv och egoistisk just då, men jag menar, hur många är det inte som någon gång skulle önskat att de kunde komma och döma sin värsta fiende.. Jona lärde sig ju i alla fall av sina misstag och skaffade sig så pass mycket självdistans att han var redo att dela sin historia för att andra inte skulle göra samma misstag.

För egentligen har vi nog alla lite av den dumma, unga Jona i oss. Minus vistelsen i valen. Så frågan nu är väl bara om vi också vågar växa upp och sluta gömma oss.

Idag är Rickard halvvägs till fyrtiotvå, har fått närmare femtio grattishälsningar, fått paket på sängen och annan uppvaktning man ska ha på sin födelsedag. Just nu sitter han och tittar på sin nya snowboardfilm med Randal och jag försöker göra Luke's tavla rättvis. Imorgon ska den upp på väggen.

Idag är en sådan där dag som behöver räcka till, för det ska städas, det ska diskas, det ska planeras, det ska ordnas och alla stora problem i världen ska helst lösas. Att gräva ner sig i latmansträsket fungerar inte idag, inte i hypokondrikergarderoben heller.. För även om ryggen är dum och huvudet inte riktigt vill hänga med så kan man ju inte gå runt och vara sjuk eller låtsas-invalid för jämnan. Man får övertala sig själv till ansträngning helt enkelt. Till att steka pannkakor, skriva kort, planera födelsedagar, städa och så vidare och vidare. Saker och ting blir ju inte gjorda av sig själva, även om man vill..

Fast egentligen är det ju lite mysigt med allt pyssel också, men det tycker jag bara i smyg. För hur skulle det annars gå?

Idag har vi, Miuky och Heidi varit på två loppisar och en second hand. Det blev fem fynd för en tia styck.


En lack-handväska á la tio kronor.


Pastaburkar av olika slag.


En hushållsvåg för diverse ting under fem kilo. Ja, så kan det gå.

"Man är ingen riktig norrman förrän man vandrat över Besseggen" har vi fått höra. "Till och med barn klarar att gå där." Pyttsan heller säger jag bara. De stackars föräldrar som släpat upp sina barn där visste nog inte vad de gav sig in på. Det gjorde inte jag heller. Det var en jobbig, fantastisk, uppmuntrande, utmanande, otäck och vacker tur över berget. Jag trodde nog att jag överdrev när jag sa att det skulle ta tio timmar.. Men.. Icke. Rickard och jag ledde den tappra sluttruppen och vi var i mål precis innan mörkret kom - ganska exakt tio timmar efter första klivet. Vilka elever vi har, helt otroliga. Och Rickard och jag, ja vi har ju fått lite mer respekt från norrbaggarna, vår svenska nationalitet till trots. Man är väldigt glad såhär i efterhand. Tro't eller ej.

Hit ska vi imorgon. Till Besseggen på vildmarktur. Vi ska gå i tio timmar. Det ni. Men det blir på torsdag, imorgon ska vi bara slå läger och mysa runt ett lägerbål. Nu packar alla som galningar och letar efter sovsäckar, regnjackor och diverse livsnödvändiga ting man kan behöva för att överleva. Förra veckan snöade det nämligen där uppe på toppen, så har vi inte frusit ihjäl hela bunten så hörs vi på fredag igen. So long!

Nu är de här! Och jag är bara så glad. Allt slit de senaste veckorna blir bara så värt det när eleverna kommer hit. Och de är så många, och pratar hela tiden. Det är jättekul. Jag vet inte vart jag ska börja. Vi fikade ihop och hade lite introduktion nu ikväll. Nu är de flesta på sina nya rum och lär känna sina nya rumskompisar. Man blir lite lätt nostalgisk och tänker på hur man själv tyckte att det var. Helt plötsligt på en helt ny plats där allting är annorlunda, och bättre än vad man hoppats på! Jag undrar vad de tänker på. Vilka som är överlyckliga över att äntligen vara igång, vilka som är oroliga och längtar lite hem, vad de väntar sig av de kommande månaderna. En sak som kommer ske är i alla fall säker - förändring! Om ingenting har förändrats efter sex månader, då är det någonting som blivit fel. Förändring är bra. Just nu finns det nio av dem i våran korridor. Och lite fler än tio stycken till utspridda runtikring gården. Imorgon får jag se dem nyvakna, med rufsigt hår och bra eller dåligt morgonhumör. Det blir nästan ännu roligare!

Kikar på kartan.


Kikar på Lillehammer.


Kikar på Rickard.


Kikar på rönnbär.


Kikar på speglar.


Kikar på osthyvlar.


Kikar på skyltar.


Kikar på utsikten.


Kikar på OS-hoppbacken.

God morgon! Nu ska vi äta frukost med svärmor och svärfar och sedan åka till Lillehammer. Bilder och andra trevliga bevis för vår vistelse där får ni först när vi faktiskt varit där! Så ge er till tåls. Det kommer, det kommer!

Nu är Blomgrens på plats och det är även vårat nya matbord. Jättenöjda är vi!!

Ikväll har det varit café och vi har spelat Rummy/Rummikub. Första eleven har anlänt till skolan. Vi har träffat svensktalande norrmän. Jag har bakat limpa och diskat. Husmorspoäng. Inatt ska vi upp och be. Annars sova. Imorgon ska jag handla anteckningsböcker och piffa upp klassrum. På kvällen kommer mamma och pappa Blomgren. Plus det blå matbordet med stolar. Och en massa annat. Nu ska jag nog läsa lite äktenskapsbok så att jag kan lära mig att vara en bra fru. Natti natti.

Den gamla goda tiden. 2005. När man åkte lonboard på fredagar och var nykär.. I Rickard och inte Paul bör väl tilläggas.

Just nu håller vi på och gör om och förbättrar klassrummet. Tips och kreativa idéer - någon?

Nu ni, nu är det mycket att göra. Imorgon anländer den första eleven till skolan, det är fortfarande folk som söker och det är tusen ting som ska på plats. Idag har vi handlat mappar, mind-games, korgar, lampor och diverse till klassrummet. Nu laddar jag efter lite rostbiff och potatissallad med Lynyrd Skynyrd innan det är dags att städa vår egen lägenhet. Tänk, på måndag börjar vi igen på riktigt! Det är inte dumt på något sätt.

Nu har jag jobbat hårt halva dagen med en binder till DTS:en. Sen sa kroppen stopp och belägg, nu är det dags för vila. Så nu har jag isolerat mig på vårat hemmakontor tillsammans med dagens reklam, Rickards tröja och en kopp choklad. De nya brillorna är på och snart ska jag kasta mig över ett designa-nya-namnskyltar-till de-nya-eleverna-jobb. Över tjugo stycken. Hujeda mig, jag som helst av allt vill åka till JYSK och köpa billiga gardinstänger. Det ska inte vara lätt alltid. Men.. Jag har världens bästa jobb. Tro inget annat.

Haha, I've just been sitting and reading the Google translation for what I've been writing and I'm sorry it doesn't make much sense at all! I'll consider to take it away and start writing shortly in both swedish and english.. But we'll see. I'll decide tomorrow. At least this one is all in English! Good night dear friends, now I'm going to enjoy my friend the yoghurt.

Idag var jag trött på att sitta inomhus och inte göra någonting. Så då passade det ju väldigt bra att Merete, Miuky och Heidi kom och frågade om vi ville följa med på garageutförsäljning! Sagt och gjort hoppade vi in i Blå pärlan och brummade över till andra sidan Hamar. En familj där hade bestämt sig för att flytta till andra sidan jorden för att bli missionärer, steget längre bort än mig och Rickard.. Och ska man flytta så långt med barn och allt är det inte lätt att få med sig mycket av hushållet, så de sålde alltihopa.

När vi kom dit var nog det mesta borta. Lite småsaker hittade vi ändå , som en ram, syltburk, elkontakt och kortlek. Men när Rickard och jag är på väg för att betala för våra små fynd får vi syn på den.. Spisen! En spis för trehundra kronor. Större och finare än den vi redan har. "Men vi behöver ju den egentligen inte" slår vi fast och suckar. Den unga frun i huset säger då till oss att vi borde pruta och utan att vi sagt ett ord blir vi erbjudna att köpa spisen för bara etthundra kronor. Och det, det borde vi ju göra tänker vi. Vilken deal liksom! För att göra en lång historia kort så slutade det med att vi fick spisen, gratis! För att de fick veta att vi var nygifta och jobbade i UiO/UMU/YWAM. "Det blir vår bröllopsgåva till er" log frun glatt.

"Tack så mycket" sa jag när vi gick. "Det var så lite" sa mannen. "Nej" sa jag, "för oss är det stort".

För inte behövde vi någon ny spis egentligen, men nu har vi en som är mycket finare som vi inte ens behövde betala hundra kronor för. Gud är lite lik mamma och pappa (eller kanske tvärtom), han tycker om att skämma bort en, man behöver varken förtjäna det eller behöva det. Man får det ändå, av kärlek.

Och så gick det till när Matilda och Rickard fick en ny spis.

Idag har jag nopprat av kläder så de blev så gott som nya, haft växtvärk i visdomständerna, tittat på film, pratat långt och länge och bra med min man och fått veta att Blomgrenssläkten nu utökats med en liten Lydia. Grattis Andres, Mia och Leah till en till liten fin prinsessa!

Nu har jag installerat ett översättningsverktyg till mina kära icke-svensk-talande vänner! Väldigt kul för den översätter direkt så meningarna blir inte riktigt vad de var tänkta till från början alltid.. Men det underlättar väl lite ändå, hoppas jag.

So, now I have installed a translation tool for my dear non-swedish speaking friends. It's kind of funny/weird cause it translates directly. The sentences doesn't always turn out the way I intended.. But it will at least give you more of an idea of the content, I hope.

Dagen får inledas med en stor kopp te, lite bibel och några visdomsord från CS Lewis.

To love at all is to be vunerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly broken. If you want to make sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even to an animal. Wrap it carefully round with hobbies and a little luxuries; avoid all entanglements; lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness. But in that casket - safe, dark, motionless, airless - it will change. It will not be broken, it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable.

Forgiveness goes beyond human fairness; it is pardoning those things that can't readily be pardoned at all.

Han är skarp den där Lewis.

När jag var liten och sjuk tyckte jag om att..

..sitta på frysboxen hemma i förrådet och pyssla och filosofera. Där var det alltid varmt och skönt. Eller..


..krypa in i ett varmt täcke, dricka te, äta choklad och se på film. Ungefär som idag.

Jag fick ett så fint meddelande av Maggis mamma Maggan förut, hon skrev:
"Usch, inte kul. Kom ihåg fyra V: vila, vätska, värme och vänlighet. Det är vad du behöver. Jag kan just nu ge dig "vänlighet", d.v.s. jag tänker på dej och ber för dej."

Jag har fått mycket värme och vänlighet såhär långt. Nu sitter jag med ett glas vatten i handen och ska snart krypa ner i sängen och vila.

Åh jag är så glad. Eller jag är ju fortfarande sjuk och hemma. Men, inte ensam! När Andreas, vår "chef", fick veta att jag var sjuk och inte kunde följa med lät han Rickard också stanna hemma! Fantastiskt. Tänk om alla chefer var sådana!

Nu är jag sjuk. Vinterkräksjuka, höstförkylning eller svininfluensa. Det går väl jämnt ut, eländig känner jag mig i alla fall, med ett vattenfall i näsan och en degklump i huvudet. Det är dumt, för imorgon ska vi ju egentligen till Volda, och jag vill inte bli kvar ensam hemma..