Fröken Fru

Idag var jag trött på att sitta inomhus och inte göra någonting. Så då passade det ju väldigt bra att Merete, Miuky och Heidi kom och frågade om vi ville följa med på garageutförsäljning! Sagt och gjort hoppade vi in i Blå pärlan och brummade över till andra sidan Hamar. En familj där hade bestämt sig för att flytta till andra sidan jorden för att bli missionärer, steget längre bort än mig och Rickard.. Och ska man flytta så långt med barn och allt är det inte lätt att få med sig mycket av hushållet, så de sålde alltihopa.

När vi kom dit var nog det mesta borta. Lite småsaker hittade vi ändå , som en ram, syltburk, elkontakt och kortlek. Men när Rickard och jag är på väg för att betala för våra små fynd får vi syn på den.. Spisen! En spis för trehundra kronor. Större och finare än den vi redan har. "Men vi behöver ju den egentligen inte" slår vi fast och suckar. Den unga frun i huset säger då till oss att vi borde pruta och utan att vi sagt ett ord blir vi erbjudna att köpa spisen för bara etthundra kronor. Och det, det borde vi ju göra tänker vi. Vilken deal liksom! För att göra en lång historia kort så slutade det med att vi fick spisen, gratis! För att de fick veta att vi var nygifta och jobbade i UiO/UMU/YWAM. "Det blir vår bröllopsgåva till er" log frun glatt.

"Tack så mycket" sa jag när vi gick. "Det var så lite" sa mannen. "Nej" sa jag, "för oss är det stort".

För inte behövde vi någon ny spis egentligen, men nu har vi en som är mycket finare som vi inte ens behövde betala hundra kronor för. Gud är lite lik mamma och pappa (eller kanske tvärtom), han tycker om att skämma bort en, man behöver varken förtjäna det eller behöva det. Man får det ändå, av kärlek.

Och så gick det till när Matilda och Rickard fick en ny spis.