Fröken Fru

Idag har vi pratat om Jona och självironi i klassen. Jag kan inte låta bli att tänka på om Jona sitter uppe i himlen och kliar sig i huvudet över att hans historia med alla misstag blev med i världens mest lästa bok, bibeln, och hur tonåringar fnissar åt att han trodde att han kunde gömma sig för Gud. För det är väl ganska naivt, eller?

För om man ska vara ärlig, hur många är det inte som någon gång har försökt gömma sig för Gud. Som till och med försökt så hårt att de inte längre förstår att Gud finns..

Jona kanske var naiv och egoistisk just då, men jag menar, hur många är det inte som någon gång skulle önskat att de kunde komma och döma sin värsta fiende.. Jona lärde sig ju i alla fall av sina misstag och skaffade sig så pass mycket självdistans att han var redo att dela sin historia för att andra inte skulle göra samma misstag.

För egentligen har vi nog alla lite av den dumma, unga Jona i oss. Minus vistelsen i valen. Så frågan nu är väl bara om vi också vågar växa upp och sluta gömma oss.