Fröken Fru

"Man är ingen riktig norrman förrän man vandrat över Besseggen" har vi fått höra. "Till och med barn klarar att gå där." Pyttsan heller säger jag bara. De stackars föräldrar som släpat upp sina barn där visste nog inte vad de gav sig in på. Det gjorde inte jag heller. Det var en jobbig, fantastisk, uppmuntrande, utmanande, otäck och vacker tur över berget. Jag trodde nog att jag överdrev när jag sa att det skulle ta tio timmar.. Men.. Icke. Rickard och jag ledde den tappra sluttruppen och vi var i mål precis innan mörkret kom - ganska exakt tio timmar efter första klivet. Vilka elever vi har, helt otroliga. Och Rickard och jag, ja vi har ju fått lite mer respekt från norrbaggarna, vår svenska nationalitet till trots. Man är väldigt glad såhär i efterhand. Tro't eller ej.