Fröken Fru

Nu är de här! Och jag är bara så glad. Allt slit de senaste veckorna blir bara så värt det när eleverna kommer hit. Och de är så många, och pratar hela tiden. Det är jättekul. Jag vet inte vart jag ska börja. Vi fikade ihop och hade lite introduktion nu ikväll. Nu är de flesta på sina nya rum och lär känna sina nya rumskompisar. Man blir lite lätt nostalgisk och tänker på hur man själv tyckte att det var. Helt plötsligt på en helt ny plats där allting är annorlunda, och bättre än vad man hoppats på! Jag undrar vad de tänker på. Vilka som är överlyckliga över att äntligen vara igång, vilka som är oroliga och längtar lite hem, vad de väntar sig av de kommande månaderna. En sak som kommer ske är i alla fall säker - förändring! Om ingenting har förändrats efter sex månader, då är det någonting som blivit fel. Förändring är bra. Just nu finns det nio av dem i våran korridor. Och lite fler än tio stycken till utspridda runtikring gården. Imorgon får jag se dem nyvakna, med rufsigt hår och bra eller dåligt morgonhumör. Det blir nästan ännu roligare!

Idag var jag trött på att sitta inomhus och inte göra någonting. Så då passade det ju väldigt bra att Merete, Miuky och Heidi kom och frågade om vi ville följa med på garageutförsäljning! Sagt och gjort hoppade vi in i Blå pärlan och brummade över till andra sidan Hamar. En familj där hade bestämt sig för att flytta till andra sidan jorden för att bli missionärer, steget längre bort än mig och Rickard.. Och ska man flytta så långt med barn och allt är det inte lätt att få med sig mycket av hushållet, så de sålde alltihopa.

När vi kom dit var nog det mesta borta. Lite småsaker hittade vi ändå , som en ram, syltburk, elkontakt och kortlek. Men när Rickard och jag är på väg för att betala för våra små fynd får vi syn på den.. Spisen! En spis för trehundra kronor. Större och finare än den vi redan har. "Men vi behöver ju den egentligen inte" slår vi fast och suckar. Den unga frun i huset säger då till oss att vi borde pruta och utan att vi sagt ett ord blir vi erbjudna att köpa spisen för bara etthundra kronor. Och det, det borde vi ju göra tänker vi. Vilken deal liksom! För att göra en lång historia kort så slutade det med att vi fick spisen, gratis! För att de fick veta att vi var nygifta och jobbade i UiO/UMU/YWAM. "Det blir vår bröllopsgåva till er" log frun glatt.

"Tack så mycket" sa jag när vi gick. "Det var så lite" sa mannen. "Nej" sa jag, "för oss är det stort".

För inte behövde vi någon ny spis egentligen, men nu har vi en som är mycket finare som vi inte ens behövde betala hundra kronor för. Gud är lite lik mamma och pappa (eller kanske tvärtom), han tycker om att skämma bort en, man behöver varken förtjäna det eller behöva det. Man får det ändå, av kärlek.

Och så gick det till när Matilda och Rickard fick en ny spis.

Ikväll har vi gjort ett DISC-test, ett slags personlighetstest för att kunna bli bättre ledare och förstå varandra i ledarteamet. Jag blev en "High-S". Stabil och samarbetsvillig med tankemönster som en mästerdetektiv. Watch out Sherlock.

Smarta lösningar. Nu när man är gift och allt så läser jag en del böcker om äktenskap och liknande, och gjorde även tidigare för den delen. Det är verkligen kanonbra att lära sig mer och utmanas att prata igenom och tänka över problem och situationer innan de faktiskt uppstår. Vi har ju liksom inte varit gifta förut så på ett sätt har vi ju inte en aning om vad vi har gett oss in på.. Förutom att vi ska dela resten av livet tillsammans och förhoppningsvis få små Matilda- och Rickardkopior en vacker dag. Men, tillbaka till böckerna. Har några tips som jag tror kan vara bra att läsa både om man funderar på att en dag gifta sig, precis ska eller har gift sig eller redan varit gift i hur många år som helst! Skitbra rent ut sagt, ingen är ju perfekt och alla kan vi behöva lite nytänk och inspirerande ord. Så tack ni som rekommenderade merparten av böckerna! David och Camilla. Väldigt bra tips!

Även om jag trott på Gud ända sedan jag var liten så dyker frågan titt som tätt upp i mitt huvud; vem är Gud? Och har jag verkligen rätt bild av Gud? Jag tycker det är väldigt fashinerande att höra andras svar på den här frågan.. Har läst lite i Olle Carlssons bok Kristendom för ateister de senaste dagarna och fastnade där för en berättelse som just handlade om människors olika syn på Gud. Jag citerar lite fritt;

Naskapifolket tillhör Amerikas urbefolkning och lever på halvön Labrador på Kanadas östkust. De har fram till våra dagar levt isolerat i små familjestammar och har därför inte utvecklat några kollektiva religiösa ritualer. De menar att Gud är en inre, ständigt närvarande följeslagare som de kallar för "min vän" eller för "den stora mannen". Det som driver den inre vännen eller store mannen på flykt är lögn och oärligthet och att man kan närma sig och frammana sin inre följeslagare på följande sätt:

• Genom att tala sanning och vara ärlig mot sig själv och andra.
• Genom att öppna sig för andra människor och visa dem kärlek och generositet.
• Genom att närma sig naturen och djuren.
• Genom att lyssna till sina drömmar. Tar man vara på de lärdomar och budskap man får - genom drömmarna, skänker den inre vännen eller följeslagaren nya och viktigare drömmar.
  

För simpelt eller icke teologiskt korrekt? Jag önskar att min tro var så mycket mer avskalad och enkel än vad den är idag, tyvärr finns det nog en tendens att jag gör saker krångligare än vad de egentligen är, speciellt med Gud. Gud är stor och god och otroligt komplex och ogreppbar, samtidigt tror jag att han är fantastiskt och underbart enkel. Vad gäller teologi så finns det nog ingen männsika i världen som har alla rätt, för då vore han ju helt enkelt inte mänsklig längre. Jag har i alla fall långtifrån alla svar, och så tror jag att det ska vara. Och jag tycker i alla fall att Naskapi-folket har en ganska vacker bild av vem Gud är; min vän. För det, det är jag säker på att han är.

De senaste dagarna har jag blivit skrämmande medveten om hur oeffektiv och dålig jag blivit på att spendera min tid på ett bra sätt. Alltför många timmar har förlorats framför datorn, alltför många! Ibland kommer jag på mig själv när jag sitter och funderar på alla de saker som jag skulle vilja göra eller hinna med. Då suckar jag oftast bara lite lätt och tänker "jag ska bara", och så kikar jag lite till på en ny blogg nånstans eller bara slö-tittar på Facebook. Big time, waste of time. Det är ju ingen annan än jag själv som kan bestämma vad min tid ska gå till och motivationen, tja, den går väl upp och ned. Men inte vill jag se tillbaka på min dag och tänka, 'nej Matilda, det här kunde du faktiskt skött bättre..' Det är inte en tanke man vill gå till sängs med. Så, jag vet inte riktigt vart jag ska börja, listor tycker jag ju om. Så kanske borde jag göra en sådan, något i stil med Idag-tänker-jag; vara utomhus och njuta av vädret, läsa en bok, ringa hem, reflektera, ha en andakt, laga lunch till mycket folk, lämna in en cykel på lagning, strosa runt Hamar med Rickard, gå på second hand, städa. träffa folk i Café Alv, dricka kaffe och prata mer med Gud. Ja det är inte lätt det här med tid. Men det är ju något av det dyrbaraste vi har här och då vill man ju spendera den väl. Med och för andra.

GRIMERUD, FORTFARANDE. Nu har jag suttit och svettats och slitit mitt hår i närmare två timmar för att få klart den där artikeln jag nämnde häromdagen.. Det är svårt. Svårt när det handlar om en levande person, som man dessutom känner. Det är inte påhittat skvaller om någon kändis eller en uppsats om någon fantasifigur under svenskan i högstadiet. Det här är liksom på riktigt! Man kan inte anpassa fakta eller överdriva för då är det helt plötsligt inte längre sant.
Det är svårt. Svårt på riktigt. Kanske är det klart i alla fall.. Jag har skickat den till Merete, den intervjuade själv, på knagglig svorsk för att få det godkänt. Går det bra med henne så spelar det inte så stor roll vad andra tycker sen, för då vet jag i alla fall att det jag skrivit är sant. Och det är viktigt, i alla fall för mig.

LEVA LIVET. I en svensk undersökning som jag läste om på det stora internetet precis nyss hade det forskats om vilka människor som lever längst och mest hälsosamt i Sverige. Fem punkter gav undersökningen och det är dessa;

-Gift dig
-Bo på landet
-Drick inte alkohol
-Lev utan TV
-Bli "religiös"

Klura lite på den ni.. Den är nog inte så dum.

Nu, nu är det slut på dubbelbokningar och dåliga ursäkter! Jag har äntligen skaffat mig en almanacka. Man kan vara lycklig för mindre än det. Jag återvälkomnar struktur och gammal hederlig ordning och reda! Dessutom har vi börjat skriva ner våra utgifter. Man känner sig ansvarsfull som bara den. Sist jag försökte fick jag mest dåligt samvete för allt jag spenderade under kategorin Nöje.. Men nu är det slut på det med. Har forskat lite i ämnet och till min stora förtjusning (eller mest förvåning) tillhör detta den nya trendiga rörelsen Downshifting. Vad är då detta? Ett amerikanskt påfund som strävar efter högre livskvalitet och medvetenhet om hur vi spenderar vår tid och våra pengar. Ta en ordentlig koll på vardagen och se om du verkligen befinner dig i den livssituationen du önskar, om inte; varför? Ja, kort och gott handlar det väl om att minska stress och helt enkelt försöka hitta ett sätt att få mer tid för viktiga saker. Nog om detta. Om jag får ett bättre liv på grund av dessa påhitt är väl tveksamt men inte omöjligt. Kanske blir jag i alla fall lite klokare över var all min tid och de där pengarna egentligen tar vägen..

Jag är svag för sagor och historier med underdogs. Med människor som kanske vid första ögonblicket inte verkar ha mycket att komma med. De människor som folk dömer ut innan de ens försökt. Igår fick jag se det här på YouTube och då blev jag glad. Glad att någon vågar försöka, att någon litar på sin egen förmåga och inte låter fördomar sätta stopp för sina drömmar. Så ska det minsann va´!

GRYTGÖL. Efter några dagar hemma i Sverige börjar stormen mojna och lugnet sänka sig något. Så dags att tänka efter lite. Det är ganska annorlunda från sist jag var hemma, inte bara för att vi är mitt uppe i bröllopsplanering och så.. Men snarare för att det känns som om att vi landat mer och fått ett bättre perspektiv på vår tillvaro. Det är underligt. Jag uppskattar "hemma i Sverige" och familjen på ett nytt sätt och jag älskar att vara här och spendera tid med familj och vänner och att bara vara. Samtidigt längtar jag till Norge, det har fått ett litet grepp om mitt hjärta. Så har det aldrig varit förut, det är lite skrämmande men känns bra och väldigt rätt. Det är Norge som är våran plats just nu. Kanske har de här tankarna smugit sig på mer eftersom jag nu vet att Rickard och jag kommer ha vårat första egna hem tillsammans där. Och visst, det är ju helt klart en spännande fördel! Men allt som allt trivs jag just nu bara med att veta att jag trivs där jag är, oavsett om det är hemma i Sverige eller hemma i Norge