Att vara lämnad kvar
Bussen rullade bort och vi stängde dörren om oss. Plötsligt var allting tyst. Vi gick omkring i det stora huset. Plötsligt var allting tomt. Vi skrattade. Plötsligt var det inte lika många som stämde in i våra lustigheter. Det är alltid en underlig känsla att vara de som är lämnade kvar.
Men å andra sidan. Vi tog Blå Faran till byn. Snön faller. Det är liv överallt men ändå någon slags rofylldhet. Kroppen är trött och hela jag känns som ett stort blåmärke, det gör ont, samtidigt är det lite skönt. Jag sitter på café och njuter av ett glas te. Pojkarna, nu inkluderat Mattias Ström leker med sina skidor i skogen. Imorgon ska vi bara sova allihopa, återhämta oss efter en fantastisk och intensiv vecka. Sedan är det tre veckor kvar. Tre veckor av att göra saker som man tycker om, på en plats som ligger en varmt om hjärtat. Ibland är det till och med härligt och underbart att vara de som är lämnade kvar..
PS. Viktor? Vart har du tagit vägen?
Men å andra sidan. Vi tog Blå Faran till byn. Snön faller. Det är liv överallt men ändå någon slags rofylldhet. Kroppen är trött och hela jag känns som ett stort blåmärke, det gör ont, samtidigt är det lite skönt. Jag sitter på café och njuter av ett glas te. Pojkarna, nu inkluderat Mattias Ström leker med sina skidor i skogen. Imorgon ska vi bara sova allihopa, återhämta oss efter en fantastisk och intensiv vecka. Sedan är det tre veckor kvar. Tre veckor av att göra saker som man tycker om, på en plats som ligger en varmt om hjärtat. Ibland är det till och med härligt och underbart att vara de som är lämnade kvar..
PS. Viktor? Vart har du tagit vägen?
Kommentarer
Postat av: Victor
...Jag sitter hemma i Sonstorp och gråter blod (och läsa din blog/kolla bilder gör det inte bättre kan jag säga)
Trackback
