Glädjen i det oväntade
På ett sätt har jag alltid haft väldigt svårt för program som Idol och Talang. Det sticker i hjärtat när folk får sina drömmar krossade eller man ser att någon med en svag självbild sänks ännu mer. Det är rent ut sagt jobbigt. Men så dyker de där små glimtarna upp som gör att man måste titta i alla fall. Någon kommer in, nervös och med hjärtat i halsgropen, man ser att juryn suckar och tänker att det här kan ju aldrig vara något.. Sen öppnar människan munnen, eller dansar, eller bara överraskar totalt. För i ett ögonblick förändras allt. I det ögonblicket går en dröm i uppfyllelse. En osäker tonårsflicka utan tro på sig själv förvandlas till en förebild för många som själva trott att de inte varit tillräckliga i sig själva.. De gör succé.
Samtidigt. Alla borde få känna sig uppskattade för dem de är, med eller utan talang. Varje uppmuntrande ord bygger upp en människa. Ändå kritiserar vi ofta så mycket mer än vi uppmuntrar, bryter ner istället för att bygga upp. Varför? Bara en tanke. Det är ju riktigt fantastiskt att få se en männsika få större tro på sig själv, förstå mer av vem den egentligen är. Att få vara med och bidra till det hos människorna runt omkring sig är nog riktig glädje, för det är glädje som man delar.
Samtidigt. Alla borde få känna sig uppskattade för dem de är, med eller utan talang. Varje uppmuntrande ord bygger upp en människa. Ändå kritiserar vi ofta så mycket mer än vi uppmuntrar, bryter ner istället för att bygga upp. Varför? Bara en tanke. Det är ju riktigt fantastiskt att få se en männsika få större tro på sig själv, förstå mer av vem den egentligen är. Att få vara med och bidra till det hos människorna runt omkring sig är nog riktig glädje, för det är glädje som man delar.
Kommentarer
Trackback
