Fröken Fru

Tre bilder säger också mer än tusen ord!

Idag far vi till väders till bröllopsplanerarnas land! Nu är det bara sextiosex dagar kvar tills vi blir herr och fru.

I torsdags for vi hem till Sverige och med oss på besök hade vi Joy från Americat och Heidi från Norge. De stannade över helgen och fick uppleva storslagna Grytgöl, träffa härliga Sonstorpare, avnjuta påskäggsjakter och uppleva ett svenskt underklädesparty...


Heidi & Joy vid våran sjö.

På promenad - genom stan.

Här kommer en liten bildrapport från vårat missionsäventyr i Ukraina, bättre lite sent än aldrig så håll till godo och låt dig inspireras av kalla näsor och varma hjärtan!

Big Iron Mama övervakar Kiev..

I Kiev snickrade vi hus på YWAM:s nya universitetsområde och fick hemlagad ukrainsk husmanskost -borsch, ost-täckt kyckling och potatis.

Vi gick på spännande museum och lärde oss om Ukrainas historia. Det blev ett besök på World War II Museum och den här bilden såg vi på ett museum som visade förödelsen i Tjernobyl efter kärnkraftsolyckan 1986.


Vi var på cafékvällar och spelade spel och lagade varm choklad åt törstande ungdomar.

Vi var på barnhem och lekte, här spelade jag piano medan barnen dansade.

Det blev även fler besök på ett barnsjukhus tillsammans med Mother's Care.

I Odessa turistade vi lite mer och kollade bland annat på det här huset - en vägg och fullt beboligt. Vill du veta hur det egentligen fungerar så får du helt enkelt åka dit. Lösningen är ju hemligt som bara den.
I Odessa finns det dessutom en otroligt fin tradition som säger att när man gifter sig så går man och köper sig ett hänglås som man sedan dekorerar och fäster fast vid ett broräcke, som ett tecken på parets kärlek för varandra. När paret sen skaffar barn är det inte heller ovanligt att de går och köper små mini-hänglås som de sedan fäster på sitt giftas-lås.
Här är vi ute på gatorna och bjuder på te och köpta ukrainska småkakor.

Vi arbetade tillsammans med pastor Henrik och hans söta fru Olja i deras nystartade Vineyard-församling. Vi fick prova på att predika, leda engelskaklubb, arrangera konserter och filmkvällar samt vara med i diskussionsgrupper. Plus de fantastiska barnhemmen förstås!

Jag vet inte om det var vi eller barnen som hade roligast när vi fick hälsa på..
Ett utav rummen på "vårat" barnhem skulle byggas om och vi fick äran att riva ner väggar och tak innan de "riktiga" arbetarna kom. Dammigt värre men tjusiga var vi!

Sist men inte minst så fikade vi, hur mycket som helst.. Hur billigt som helst!

Den här veckan är det "påskefestival" för mellanstadie-elever här på Grimerud. Hundra barn och femtio tonårsledare extra, varmkorv och fiskpinnar, lekar och tävlingar, möten och nya vänner; ja, kort och gott allt som barn i den åldern gillar. Kjempekult! Chris och Øystein med team håller i hela schabraket med hjälp från halva basen. Barnen uppmuntras att ta vara på varandra, hjälpa mamma och pappa hemma, ha en bra attityd mot lärare och föräldrar och om att ta bra val i livet. Temat för kvällen var bra- vs. dålig livsstil. Hur uppmuntrande som helst att se barn med nya drömmar och visioner, med hopp om att de kan förändra all världens orättvisor. Barn behöver uppmuntras att våga drömma mer. Under festivalen finns det till och med ett specialdesignat rum dit barnen kan gå bara för att drömma. Det är dekorerat med solsystem, världskartor och bilder från jordens alla hörn för att inspirera och aktivera barnen. Efter de här dagarna önskar jag att jag var elva igen och också kunde gå på "påskefestival". Barn kan förändra världen, utan tvekan. Om två dagar ska vi hem till Sverige, då ska jag minsann hjälpa mina föräldrar att bädda sängen och bära ut soporna!

I morse borstade vårat stabsteam snön av skorna och hoppade in i Blå Pärlan och Röda Faran för en tur till Oslo. Första vårdagen och allt! Strålande sol bjöds det på dagen till ära. Första stoppet blev på Vikingaskeppsmuseum där vi kikade på fynd från förr, allt från storslagna och välbygda skepp till små föråldrade trätallrikar. Det är förvånadsvärt hur bra skick saker kan hålla om det bara får ligga i blålera i sådär ett par tusen år, kanske vore något istället för anti-rynkkräm? Efter detta var det dags för lite matsäck och en promenad i Vigelandsparken, de nakna statyernas paradis. Oslos centrum intogs någon gång under eftermiddagen och det dracks kaffe, spatserades runt hamn och stad och avslutades med pizza-spisning på restaurant Egon. Härlig tolv-timmars utflykt, men nu värker det lite i kroppen och ska bli skönt med sömn. Christiania är för övrigt det gamla namnet för Oslo, rejält nedbyte där skulle jag vilja säga.. Här kommer i alla fall lite bilder från dagens strapatser;

Ett av tre väldigt välbevarade vikingaskepp, byggd av riktiga vikingar, på vikingatiden.

Favoritstatyen i Vigelandsparken av det mystiskt mysiga kärleksparet.

Underbart! Vår vår strålande vår!

GRIMERUD. Just nu om dagarna sitter vi mest och pratar om vad som har hänt och försöker komma ihåg. Minnas. Titta tillbaka på de sex månaderna som gått; vad som varit bra och vad som kan bli bättre. Det är intressant. Att leda en skola är inte det lättaste, men oj vad det är värt det. Det är en sådan där skön känsla i magen av att man fullfört något, och att man har gjort det så bra som man bara kunnat. Det är mycket som kommer vara annorlunda nästa år, det är redan fler elever som sökt, Rickard och jag kommer vara gifta, vi kommer bo tillsammans.. Jag undrar hur det kommer vara. Jag ska i alla fall komma ihåg hur det är nu, så att det kan bli ännu bättre sen.

Nu, två dagar tidigare, har det hållits avslutning på Lärjungaträningsskolan och det firades med stor laxmiddag, tal, underhållning och sju sorters kakor. I sex månader har eleverna kämpat på som bara den och jag är så stolt över att få ha varit en del i processen. Nu ska de vidare ut i livet, några kommer tillbaka till Grimerud och forstätter att jobba här, andra åker hem till familjen, kyrkan och vännerna för att forsätta livet där.. Det är spännande! Tack allihopa för ert hårda slit, det är värt varenda sekund och ni är fantastiska!

Det är en underlig känsla när du inser att något som du från första början trodde skulle kännas som en lite "bara bra"-upplevelse förvandlas till att bli ett lyckopiller så fort du bara tänker på det. Ett minne som får dig att fnissa eller le fånigt. Alla andra tror att du fått spader eller ljuger när du berättar om det för det är liksom bara för bra för att vara sant. Det är så jag tänker titta tillbaka på resan till Ukraina. För även om det fanns gråa dagar och till och med några tårar så var det för det mesta bara lycka. Lycka över livet!

GRIMERUD. Solen strålar och snön gnistrar! Himlen ler och det är underbart att vara i Norge.
Igår var jag och Rickard ute på en låång mysig promenad och pratade om framtiden, man blir lika glad varje gång man upptäcker att man tycker och tänker och drömmer om samma saker. Det är så mycket roligare att se fram emot något när man är två.

UKRAINA. I nära tre månader har jag, Rickard med två underbara vänner och DTS-elever; Maggi och Heidi, varit på missonsresa i Ukraina. I Kiev och Odessa närmare bestämt. Det var tre månader av barnhemsbarn, skratt, gråt, nya vänner, the Office, kulturkrockar, prischockar, brustna hjärtan och nytt hopp. Det var det - kort och gott. Men det kommer mera, så småningom, jag måste bara få lite mer tid att tänka igenom det hela först.